Flera månader har gått och allt fler timmar tillbringar jag nu sängliggandes, är så sjukt trött på detta, så besviken, om jag bara kunde beskriva eller få människor att förstå vilket rent helvete detta är.
Jag trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle hamna där jag nu är med min hälsa och mående, snart två år har gått sen jag gick hem från jobbet, så fruktansvärt långt tid som bara försvunnit ur mitt liv, något jag aldrig kommer få tillbaka, speciellt inte för mina mina barn, det är något jag ofta har i mina tankar,
Grabben säger dagligen nu, jag saknar dej pappa.
Det gör så ont...
det värsta av allt är att jag inte har hittat en enda utväg eller möjlighet att börja klättra uppför igen, jag bara faller.
Jag har kämpat så länge, pratat med så många människor, ringt åtskilliga samtal, skrivit i så många grupper och forum, men oavsett hur mycket jag försökt och kämpat allt vad jag kunnat, så blir det alltid detsamma i slutändan.
Har uppe på allt detta slutat med ett av mina smärtstillande vid namn Tramadol retard en gång för alla, som jag haft i nästan 20 år dagligen för att mäkta med livets gång.
Detta preparat/rävgift har senaste året börjat äta upp mig inifrån, snart gått tre månader men fortfarande en hemsk avtänning, vissa blir aldrig helt återställda vad jag läst, men jag hade inget val och är säkert en bidragande orsak till varför jag inte får den klyvningen av smärttopparna jag fått tidigare, humöret skall vi inte prata på och glädje, vad är det? Enda jag vet, är att jag är trött på dens hemska bieffekter av kroppens organ som inte längre fungerar som dom skall, finns inte en sak som kan beskriva detta, för mig levandes död, evig smärta och mörker, en själ som ständigt är påverkad av morfinet, inte en stund jag kan känna, att nu känner jag mig "normal" många tror nog nu att jag är gravt deprimerad och borde besöka en pshykolog, men finns inte en pshykolog i hela världen som kan stoppa detta, finns bara två alternativ och det ena har jag kämpat med sen första början, att få hjälp att finna vad som hände den dagen en så kallad god vän körde åt helvete, så mycket jag kan berätta, vad jag gjort och gått igenom utan ett enda resultat, så mycket myndigheterna har tvingat mig att göra, utan ett enda resultat.
Först i juli i år som jag fick ordagrant fick vända och vrida på varje krona för att lyckas som sjukskriven, att bekosta hela den för mig otroliga resa och utredning i Barcelona, fick även belåna en del som jag efteråt fått kämpa med att betala tillbaka, jag trodde verkligen att lyckas jag bara få ett svar, svart på vitt, en diagnos på vad som är fel, oavsett vad det kostade mig både ekonomiskt och för familjen så kommer jag äntligen komma närmare sanningen om ett liv där jag lever, men icke, inte någon, istället hävdar dom flesta att diagnoserna är lögn, oavsett hur mycket allt stämmer överens med sunt förnuft och jag som person kan förklara in i minsta detalj hur jag mår,hur jag känner av varje del i nacken, hur sjukt påverkat mitt huvud är även många andra delar av kroppen så är det ingen som tror mig, självklart finns det människor som mer än gärna, hade gjort allt dom kunnat för att stabilisera min nacke och rensat avlagringar osv mellan kotorna i nacken, frilagt kärl och nerver, men tyvärr inte i det land jag bor i, och dessutom bott i hela mitt liv,betalat skatt sen första kronan jag började tjäna i slutet på 90talet, är för mig en skrämmande sanning,
hjälp finns att få, ditt liv kan totalt förändras, men du får den inte
Lagen "vård inom EU" har vi många kryphål att ta oss förbi som myndighet, känns som jag inte är värd något, den känslan är inte trevlig att leva med, vetskapen att jag hade varit fullt frisk idag om operationen blivit av i tidigt skede, istället för att skylla på det ena efter det andra, bara gissat och preppat mig med Gud vet vad genom livet, har haft kontakt med många människor som beskrivit sitt liv i minsta detalj och känts som dom beskrivit mitt, och vet ni vad, alla har varit med om en svår olycka,fått samma diagnoser, levt som jag gör, lyckats fått operationen och alls säger samma sak, dom har fått LIVET tillbaka, så hur vitt Sverige nekar, bara för dom har bristande kunskap, erfarenhet och ett jävlar anamma, så går det inte att frånsäga sig fakta där bevisen är från helt levande människor och inte på något forskningsstudie eller liknande utan här finns det människor som själva bevisar motsatsen till att diagnoserna skulle vara lögn, hur kan svenska sjukvården vägra!!!
Jag har inte kontakt med någon längre, förutom dom som bor under samma tak "min familj" och det tar mer än vad man kan tänka sig på alla plan,
"mina så kallade föräldrar är inte värda att ens nämna, borde igentligen så folk fått veta sanningen"
Utan smärtlindring tar jag mig inte utanför sängen, men oftast tar jag mig inte längre än till soffan med den heller, men jag kommer upp ur sängen och kan se mina barn, ser om det regnar eller om solen skiner, lite rörelse i och utanför huset.
Senaste tiden så har jag inte mäktat med att kolla Facebook eller Snapchat ens, inte för att mitt flöde eller inkorg stormar av inlägg eller meddelande, men man hade ju lite "koll" vad som händer och sker, fått något annat att tänka på, även kunnat godkänna medlemsförfrågningar till mina grupper och försöka va lite aktiv där men men, är väl bara att inse...
Jag hittade några alternativ före jul, som jag började rulla tankarna om,
Varit i kontakt med Harvard university och dom svarade att uppfyller jag deras "krav för en second opinion/vård så är jag välkommen, så där finns det en stor möjlighet för mig att komma någon vart med min nacke som inte håller huvudet på plats,
men svaret var långt och så mycket som dom ville ha svar på även kopior på så mycket, även om dom kommer stå för många kostnader så har Harvard hamnat på is, eftersom jag varken kan tänka klart längre eller lyckas få energinivå på + men det gav mig hopp iallafall.
Remissen som skickats till Sahlgrenska i Göteborg precis före jul, tar ju va klart tid att få något svar på, speciellt nu i Corona tider, först försvann en av två DVD skivor av mina bilder som dock låg i samma paket, men det vart snappt fixat att bränna ut en ny och skickat ner till dom, så hoppet började ju tändas, eftersom dom inte avfärdade min remiss direkt, utan ville verkligen gå igenom allt, men för någon vecka sedan så ville dom ha original röntgenutlåtande från kliniken i Barcelona, och jag tror, eller lättare sagt jag vet varför, eftersom det inte står så mycket beskrivit med "läkarspråk" i min utredning som jag fick, och jag mailade va klart röntgen kliniken direkt, men dom vidarebefordra det till den som har hand om pappers arbetet på Teknon Hospital och vad jag kunde förstå så har jag fått det som dom skrev, eftersom min läkare i Barcelona besitter den erfarenheten och kunskapen att avläsa alla dessa bilder som togs där nere, och har därför inte skrivit något större till mig på "läkarspråk" eftersom jag inte besitter den erfarenheten, men jag har skickat ett mail till den jag hade god kontakt med, både före,under,efter utredningen i Spanien men har inte fått något svar, och ärligt så är jag rädd att svaret blir detsamma, att Dr Gilete ej kommer skriva något, och då kanske risken är väldigt stor att både Försäkringskassan och Sahlgrenska sparkar bakut och bara säger nej som alla andra, men än har jag inte fått något svar, från varken Spanien eller Sahlgrenska.
Så hoppet finns verkligen där, och TÄNK OM, är något som finns i mina tankar dygnet runt, tänk om allt löser sig, jag får operationen, mitt liv säkras, börja läka dag för dag och sen påbörja återhämtningen och sakta men säkert börja klättra uppåt igen, men samtidigt tänker man, varför skulle just jag få den lyckan,den chansen till att vända på hela mitt helvete, efter alla dessa år som gått...
Har även hittat en ny sorts operationen, som bara funnits några år, men tyvärr finns det ingen möjlighet att lösa den ekonomiskt men kontaktat dom har jag oavsett, men känns underbart att se, att flera olika varianter av möjligheter att stabilisera min nacke. https://youtu.be/udzeNcK7ig0
Jag minns inte om jag berättade att jag forskade i alternativet "Fonder" att söka för ekonomiskt bidrag för operationen, men berättar kort hur det gått.
Jag köpte boken där det fanns över tusen fonder som finns möjlighet för mig att ta del av, men när väl boken kom och jag började bläddra så insåg jag rätt snart, att detta är rena grekiskan att förstå, vilka som jag kunde söka eller inte söka, men i slutet i boken stod det om bokförlaget, så dom kontaktade jag för att se om det fanns någon möjlighet att dom kunde hjälpa mig att hitta respektive fonder som jag kunde söka ur, och det hjälpte dom gärna till med, så fort jag betalade in en summa pengar, och det gjorde jag va klart direkt, vad hade jag för alternativ, så efter någon vecka så fick jag ett mail med ett 20tal fonder som var möjliga för mig, " då stor del av fonderna var för studerande osv men även information hur jag skulle gå till väga för att ansöka på rätt sätt,rätt tidpunkt osv, då rasa den möjligheten för mig, varje respektive fond, hade sitt sätt och vissa bara enstaka datum som jag fick lov att ansöka på, vissa var man tvungen att kontakta för att få just deras privata ansöknings blanketter, men alla fonder ville ha en handskriven ansökan med ett personligt brev och man fick inte skicka samma brev till samtliga, för då kasserades ansökan direkt, stor del ville ha kopior på utdrag från min bank på min ekonomi,varför jag söker, vad jag gjort och inte har gjort inom sjukvården, varför just jag skulle få ta del av fonden, ja listan var lång, så precis som mer Harvard university är ju detta helt omöjligt, så som jag nu mår och gjort i många månader, så finns det inte en gnutta energi eller ett huvud som fungerar som det skall, en tanke har varit att kanske lägga ut ett erbjudande till allmänheten, att om någon lyckas hjälpa mig med ansökan om fonder och det lyckas så jag får ihop pengar till operationen, så skulle jag utan tvekan erbjuda en större summa pengar som tack, men jag vet inte om det är någon idé ens? Kanske blev just du intresserad? Hör gärna av dej så kan vi diskutera vidare.
Jag försöker verkligen med både näbbar och klor att försöka ta mej ur detta helvete, första försöket har ju varit min insamling som många människor tyckte jag skulle försöka med, både inrikes och utrikes och väldigt snart tog den fart efter jag gjort klart denna bloggen och många började skänka mig pengar, ja just det, MIG började folk skänka, stora som små bidrag till min operation, och jag var helt salig i början, tänk om detta verkligen är möjligt, händer detta verkligen mig, jag hade ju läst så mycket och andra personers insamlingar världen över men trodde aldrig i min vildaste fantasi det skulle hända mig, men det tog inte lång tid innan det vände, även om jag verkligen försökte nå ut, men jag är så tacksam för alla som bidragit och "Barcelona" kontot ligger det nu drygt 20 000:- men är lång väg kvar till operationen som kostar nästan 700 000:- och ärligt så börjar jag bli väldigt rädd, så rädd, att jag aldrig kommer lyckas nå hela vägen till operationsbordet, känns som jag snart får börja tänka på dom närmaste helt och hållet, fortskrider detta rent ut sagt helvetet som bara eskalerar och jag blir helt sängbunden så finns det inte många alternativ kvar, kan inte förstöra mer för min familj, jag kan bara inte ta ifrån dom deras frihet och uppväxt,trygghet,kärleken och hela den biten som jag nu snart dessvärre har gjort... Dom är värda så mycket mer än leva i mitt helvete, går inte förklara med ord längre.
Snart gått 2år sen första dagen från jobbet som sjukskriven och är bara en tidsfråga innan jag är helt sängbunden och inte kapabel att kämpa för min chans även min rätt här hemma i Sverige, även den enda inkomst jag har, är en sänkt sjukskrivning som när som helst kan komma ett brev att jag är utförsäkrad, vad gör jag då?
Tagit så många månader för mig att skriva ett nytt inlägg,
Jag försöker kolla besökare varje vecka på bloggen, och jag ser att det finns liv här inne än, det gör mig så glad och därför finns ju fortfarande chansen att jag kanske kan lyckas på något vis, även om chanserna minskat enormt, så finns dom ju.
Snälla du som läser, har du inte möjligheten i dessa Corona tider att hjälpa mig på vägen till operationsbordet med ett mynt eller två, så hade jag önskat så mycket om du bara kunde hjälpa mig att sprida min blogg vidare, kanske har du just den vännen bland dina kontakter som har en alternativ möjlighet eller kunskap/erfarenhet gällande vård vs myndigheter?
Har du några tips eller råd eller vad som helst gällande min hälsa,resa , hör av dej!
Kanske inte är mitt sista inlägg men vad jag känner nu så är det troligen det.
Tro,Hopp & Kärlek...
Swish: 0736523017.
Barcelona Kontot:
"Swedbank"
Dalslands Sparbank
Clear 8234-7 3623582-8